När bokens Märta Tikkanen skrev Män kan inte våldtas 1975 kunde män i Finland juridiskt sett inte våldtas. Samma sak gällde i Sverige. Romanen väckte stor uppmärksamhet och utmanade föreställningarna kring våldtäkt. I år satte Lo Kauppi upp romanen som pjäs på Stadsteatern i Stockholm. Hertha har samtalat med henne om bokens teman som utmanar de föreställningarna än idag.
Lo Kauppi valde att förlägga handlingen i romanen till nutid när hon satte upp den som pjäs på Stockholms Stadsteater i februari i år. Så aktuella är fortfarande bokens teman att inga större förändringar behövdes.
Den handlar om Tova Brander, som i den moderna tolkningen fått bli femtio år gammal istället för fyrtio. Hon är en ensamstående bibliotikarie som lever med sina två tonårssöner. På sin femtioårsdag går hon ut själv för att fira sin födelsedag. Äer gott och dricker dyrt vin. Hon träffar även Martti som hon vill ha sex med och hon följer med honom hem. Väl hemma hos honom ändrar hon sig, han blir kränkt och det slutar med att han våldtar henne.
- Jag tror att män har fått lära sig att våldtäkt är en form av sista utväg i vissa situationer. Ett sätt att straffa kvinnor som inte gör som de vill. Många män tror fortfarande att de faktiskt kan kontrollera kvinnor. Trots att vi borde uppfostras med att man inte kan kontrollera andra människor överhuvudtaget, säger Kauppi.
Vi lever fortfarande med så skeva föreställningar om sexualitet. Och ju mer man gräver ner sig i historien desto tydligare blir det vad det är för berättelser om sexualitet som vårt samhälle har präglats av.
- Allt från att arbetslösa män kan behöva gå till prostituerade för att få ut frustration till tvåfinger-testet som man använde sig av på 17- och 1800-talet för att undersöka om en kvinna hade blivit våldtagen. Man förde upp två fingrar i kvinnans vagina för att se om hon fortfarande var oskuld. Jag var vuxen när jag fick lära mig att mödomshinnan bara är en myt. Det är ju helt absurt.
Att vi får lära oss att män har en aggressiv sexualitet och kvinnor har en passiv är någonting som alla förlorar på anser Kauppi. Det är inte så att det finns en våldtäktsgen som bara män har. Ändå är det män som står för 96% av alla sexualbrott.
- De få gångerna som sexualförövare faktiskt är kvinnor handlar det om kvinnor som utnyttjar någon som har mindre makt än de själva. Som i fallet med Arboga-kvinnan som utnyttjade ensamkommande pojkar.
Kauppi som har läst mycket i ämnet och även suttit med i våldtäktsrättegångar är en förespråkare av straff och vård för sexualbrottslingar. Det är nämligen väldigt få återfall när det kommer till sexualbrottslingar.
- Det är en av anledningarna till att det är så otroligt viktigt att dömas för sexualbrott. Och det är otroligt viktigt att prata om. Det är så tabubelagt med våldtäkt. Det finns ingen status i sexbrott bland andra brottslingar. Ingen vill kännas vid det. Men det går faktiskt att ta sig ur ett sånt beteende.
Tova bestämmer sig för att hämnas genom att ge igen med samma mynt. Efter att ha funderat över sitt tillvägagångssätt besöker hon Martti igen. Hon binder honom i sängen och lyckas ge honom en erektion trots att han gråter och inte vill. Sedan våldtar hon honom. Det var en väldigt viktig scen att ha med enligt Kauppi.
- Just att Martti faktiskt inte vill. Han gråter och är rädd men får stånd ändå. Vi tror ju att de fysiska tecknen på upphetsning betyder att man vill ha sex men det är ju så att kroppen reagerar så på beröring, vare sig vi vill eller inte. Om en man får erektion så tänker man att han nog ändå vill iallafall litegrann. Det blir väldigt grovt på scen. Vi är inte vana vid att se en man förnedras på det viset.
Jörn Donner gjorde visserligen en filmatisering av romanen 1978 och i den får man se Tovas ansikte när hon våldtas men ingenting av våldtäkten mot Martti.
- Han kunde uppenbarligen inte ens föreställa sig hur en sån scen skulle kunna filmas. Och jag tror att han kände att han inte kunde utsätta skådespelaren för den förnedringen. Men med kvinnor går det bra. Kvinnor förnedras på det viset i verkligheten och fiktionen hela tiden. Kvinnor som våldtas och mördas är underhållning. Det är ju bara att kolla på alla deckare vi ser och all porr där våldtäkter visas upp som något upphetsande. Det är fruktansvärt. Det finns ju feministisk porr, kolla på den istället.
Kvinnor porträtteras som passiva objekt, överallt. Och att en kvinna som använder sin egen orgasm för att förnedra en man, det existerar ju inte. Visst har vi sett kvinnlig hämnd men ofta dör de kvinnorna som hämnas, som i Thelma & Louise. Men jag kan inte komma på någon annan skildring än Män kan inte våldtas, där en kvinna använder sin egen sexualitet i en hämndaktion.”
När det kommer till hämnd, framförallt kvinnlig hämnd tycker Kauppi det är en härlig tanke. Likaså kvinnligt våld. Men bara som en tanke. Bara i fiktionen. ”Eftersom vi inte lever på medeltiden!”
Det fanns mycket att tänka på och ta ställning till i arbetet med föreställningen. För Kauppi var det till exempel viktigt att Martti spelades av en vit man.
- Det finns så många föreställningar om vem som våldtar och hur en våldtäktsman ser ut. Sverige är fortfarande oerhört rasistiskt och många skyller våldtäkter på invandrare och män med mörk hud men det är att skylla ifrån. Jag vill inte att vita män ska se pjäsen och kunna skjuta ifrån sig ansvaret. Man ska inte kunna komma undan, det får inte finnas några flyktvägar i skildringen
Samma sak var det med Tova, fast ur andra aspekter.
- Jag funderade på en svart skådespelerska till rollen men efter många vändor kom jag fram till att de rasistiska föreställningarna är för många i Sverige idag och Tovas hämnd skulle hamna i skymundan och istället komma att handla om rasistiska föreställningar om svarta kvinnor som djuriska, sexuella och våldsamma.
När Tova är klar med våldtäkten ringer hon polisen för att anmäla sig själv. I Tikkanens version skrattar polisen bara åt henne. Kauppi pratade med sin vän John Trolle som är polis, om vad dagens reaktion skulle vara. Så istället för ett hånskratt erbjuder de henne att bli körd till St. Görans psykakut. Och trots Marttis tårar vägrar han erkänna att han blivit våldtagen.
Hämnden är inte ljuv. Tova går hem till sina söner och får veta att en av hennes dem, hennes fina känsliga Jochum, har våldtagit sin flickvän. Utan den här tvisten skulle romanen kanske vara en platt historia men istället blir det en väldigt komplicerad berättelse full av motsägelser och nyanser, anser Kauppi
- Tova uppfostrar små våldtäktsmän och det är ju så samhället fungerar. Vi daltar med pojkarna och tänker att ingen i vår närhet gör något så hemskt.
När boken gavs ut skrek människor efter Märta Tikkanen på gatan. Märta är ett geni och när boken kom ut skrek folk efter henne på gatan, både kvinnor och män. De tyckte att hon hade skrivit en så hemsk bok. Och så är det väl i och för sig fortfarande säger Kauppi.
- Nu räcker det ju med att säga att människor har rätt till tandvård för att du ska bli utpekad som extremist. Eller att du är uttalad antirasist och du ska jämställs med SD. Det här med att det skulle vara så PK, det stämmer inte alls. Du kan ju inte ens prata om mänskliga rättigheter längre utan att bli stämplad som extremist.
#Metoo ser Kauppi som att vi lärde oss att tala men nu är det dags att vi lär oss att gå. Vi har börjat tala om övergreppen men det krävs fortfarande att mycket omsätts i handling. Det kan handla om allt från domar till språkbruk.
- Om du kallar tjejer för hora om och om igen så avhumaniserar du henne. Vi riskerar att bli rättslösa. För du kan ju glömma att horor har några som helst rättigheter i dagens samhället. En kvinnas kropp ägs fortfarande inte av henne själv. Den är till för andra att ta på, kommentera och utnyttja. Speciellt om du är fattig och arbetarklass, då har du inte någon som skyddar dig.
Avhumanisering genom språket ser Kauppi inte bara i sexism och kvinnoförtryck. Enligt henne är rasismen är en av de största utmaningarna vi har i samhället idag. Och sociala orättvisor. Ett tydligt exempel i hennes närhet är att hennes fosterson som kommer från Somalia inte kan gå hemifrån utan sitt pass eftersom han så ofta blir tagen av polisen utan anledning. Sist det hände var på julafton då han var påväg hem från sitt jobb inom hemtjänsten.
- Jag tänker på Apartheid i Sydafrika. Då var svarta tvungna att alltid ha med sina ID-handlingar när de rörde sig på offentliga platser. Dumb pass kallades det. Att rasifierade i Sverige också behöver ha sina pass med sig hela tiden eftersom de blir stoppade av polisen utan anledning är oerhört oroväckande.
Intervju gjord för Fredrika Bremer Förbundets tidning Hertha, 2019.