Maria – Jag heter Maria Dalnäs, jag har en Cp-skada sen födseln vilket gör att jag sitter i rullstol och pratar med ögonen, med hjälp av en bokstavstavla. Detta innebär också att jag har personlig assistans dygnet runt. Assistenterna hjälper mig med allt i min vardag. Jag älskar närhet och sex och har därför ett aktivt sexliv. Jag behöver hjälp även i sexlivet, vilket känns helt naturligt för mig. Rent praktiskt innebär det att assistenterna hjälper mig med avklädning och lägger eller sätter mig bredvid min sexpartner, sen lämnar de rummet. Så vi får vara ifred. För mig är det viktigt att assistenterna är bekväma med det här redan från början, så jag brukar fråga om dom är okej med att hjälpa till innan jag ska ha sex. Det är självklart att de inte måste hjälpa till om de är obekväma. Det är en frihet att med hjälp av assistansen kunna ha sex när jag och min eller mina sexpartners vill. Jag önskar att fler med funktionsvariationer och assistans ska kunna ha samma möjligheter som jag. För sex och närhet är fan det vackraste som finns.
Lisa – Jag heter Lisa Carlsson, jag är skribent och arbetar med text på olika vis. Jag arbetar även timmar som personlig assistent. Mitt första assistentjobb var hos Maria. Det var hos henne jag lärde mig vad arbetet innebär. När jag flyttade från Göteborg, där Maria bor, slutade jag som hennes assistent. Men vi fortsatte vara vänner.
Jag har en tydlig minnesbild: Vi är fyra personer som sitter tillsammans i en korridor. Dörren till rummet vi sitter utanför står på glänt. Lugn musik spelar lågt därinne. Jag hade lärt mig höra på Maria om hon är glad och har det bra eller om hon får en tonusspänning. När det senare händer gick jag eller en kollega in i rummet och hjälpte henne ur krampen. Tog tag i hennes hand och vred försiktigt om den. Det hjälper henne vanligtvis att slappna av. Sedan lämnade vi rummet igen. Maria låg naken i en säng i det dovt belysta rummet. Bredvid henne i sängen låg hennes man Ola. Han är också naken. De signalerade genom ljud när de är klara. Då tog vi allihop på oss plasthandskar och gick in för att hjälpa dem på med kläder och sedan upp i deras rullstolar. Vi var deras personliga assistenter som stod där. I olika konstellationer, utanför olika rum. På vandrarhem i Stockholm under en försommardag. Blommande syrener utanför och en ljust väntande kväll. På ett hotell i Linköping några dagar innan jul, snön utanför och stadens alla ljus. I Olas lägenhet, rullstolsanpassad och enklast att arbeta i. På de andra ställena var det svårare, men det gick, med hjälp av mobila lyftar och god planering.
När jag började arbeta med Maria förstod jag snabbt att hennes kärleksrelation var otroligt viktig. Kanske viktigare än många andras. Eller iallafall att få prata om kärleken och berätta, om en kärlek fylld av längtan och lust, av hångel och sex. Jag lärde mig också att det är en relation som hänger på andra människor för att kunna upprätthållas. För att ens kunna ses krävs planering och enorm logistik. Att ha sex sker inte spontant. Det måste ske på ställen där det finns plats. Sängar som är tillräckligt breda, där ingen trillar ur. Det måste ske på vissa tidpunkter som är beroende av mattider och vila. Vi gjorde vårt bästa för att skapa romantisk eller sexig stämning. Släckte lampan, tände ljus och satte på musik.
Maria – Musik är helt fantastiskt att knulla eller älska till. Albin Lee Meldau är absolut bäst. Jag är väldigt passionerad och kan njuta helt av stunden. Jag glömmer, jag är väldigt högljudd.
Lisa – Jag tillfrågades ganska snabbt om jag var okej med att hjälpa Maria ha sex. Hon är noga med att ingen ska behöva göra något som inte känns bekvämt. Det kändes självklart att hjälpa henne att utforska sin sexualitet. Onani skedde på egen hand med hjälp av en liten vibrator som spänns fast över låren. När det fanns tid. När hennes föräldrar inte var hemma. Mellan måltider och vila. Hon var vuxen men bodde fortfarande hemma eftersom rullstolsanpassade lägenheter med rimlig hyra inte överhuvudtaget prioriteras i vårt samhälle. Numera bor hon i en egen lägenhet, äntligen, efter många års längtan och frustration, och onani kan ske mer regelbundet.
Maria – En egen lägenhet, det betyder frihet och att jag och Ola kan släppa allt och älska som kaniner.
Lisa –Det kändes aldrig konstigt, det var en del av jobbet bara. Maria och de andra assistenterna hade skapat en trygg plats tillsammans där det inte kändes underligt att utföra uppgifter som var så intima. En intimitet som går utanför konventionell omvårdnad, blöjbyten, dusch, tandborstning och sondmatning. En närhet uppstår av att sitta bredvid någon som sover. Beröringen som inte är sexuell och inte traditionell kärlek utan hantering blir ändå en komplex relation. Det uppstår en ömhet där. När jag masserade hennes ben om nätterna. Att ha hennes huvud på min axel i den varma bassängen när hon simmade. Det är först när jag jobbat för henne i något år som vi kommer in på samtalet om hur hennes CP-skada uppstod. Hennes mamma var med och berättade. Det var en förlossningsskada. Förlossningsvård som brast, inte tillräckligt mycket personal, det tog för lång tid och Maria fick syrebrist. Jag visste inte om det var ett känsligt ämne jag hade trevat mig in på. Om Maria tyckte att det blev jobbigt att prata om, om det gjorde hennes ledsen. Men hon sa bara att hon är glad att det blev som det blev. ”Annars hade jag ju inte varit jag.”
Maria samtalar genom ett verktyg med vilket hon stavar ut det hon vill säga med hjälp av ett färgkoordinerat alfabet. Som assistent lärde jag mig att läsa av hennes ögons rörelser och uttala hennes ord. Hennes språk gick från hennes blick via min mun. Och det gäller att inte vara pryd som assistent. Maria är vältalig, extremt frispråkig har mycket humor. Gillar att skämta grovt och chocka sin omgivning. Kanske framförallt genom att prata om sin sexualitet. Ibland kunde det kännas, inte obekvämt, men annorlunda, att vara ett verktyg för någon annan. Att vara en förlängning av sin brukares kropp, pratas det om ibland när en arbetar som personlig assistent. Att vara någon annans händer och fötter. Men i vissa fall innebär det också att vara ett verktyg för någon annans uttryck, känslor och språk. Och en stor del av omgivningen behöver chockas, även om det Maria pratar om egentligen inte är något extremt. Men de flesta icke-funkisar tänker förmodligen inte ens på att människor med funktionsvariation har en sexualitet. Många som träffar Maria tror inte att hon förstår vad de säger. Flera gånger har jag varit tvungen att säga till butikspersonal och diverse främlingar ”Prata direkt till Maria, hon förstår precis.” Och jag kunde känna Marias vrede och frustration varje gång det hände. Som man känner en annan nära människas energi. Kroppen känner kroppen bredvid, utan ord.
Maria – När jag har klänning känner jag mig jävligt sexig. När jag är med Ola och efter en dusch känner jag mig nog sexigast. Jag vet inte helt om jag är straight. Jag vet inte vad jag är men iallafall inte straight. Det är verkligen viktigt för mig att människor förstår att jag har ett sexliv, jag försöker få folk att fatta det hela tiden. Vi är lika kåta som andra. Eller inte alla, det finns ju folk som är asexuella också. Men jag vill att dom ska fatta att jag är en helt vanlig person med vanliga behov. Sex är ett sätt för mig att visa kärlek och ömhet, jag skulle inte klara mig utan det.