Kulturskribent och författare som även gör copy och är chefredaktör på APLACE Magazine. Baserad i Stockholm med hjärtat i skogen hos hästarna, i Kalifornien bland Redwoodträden och under alla höga himlar.

SORGER FRÅN VÄNSTER. Arbetaren Kultur. 14.01.31

När jag hör ”Innan du går”, den senaste singeln från Min Stora Sorg, för första gången börjar jag storgråta. Kallt januariljus slår genom köksfönstret mot allt det trötta bleka och jag gråter som ett barn. Inte för att låten är sorglig utan för att den är så oerhört nära. Som om den sjungs nära min kind. Annsofie ”Anso” Lundins nakna röst och tårarna som rinner hjälplöst. Något vidrördes och jag ville träffa henne och prata. 

Att gråta är ju inte bara kopplat till sorg. Att gråta är stora känslor, när något känns mycket. 

– Absolut. Det är ju något som händer när något går in i en. När något känns väldigt mycket just här och nu. Jag reagerar ju jättemycket så på exempelvis Beyoncé och på saker som jag känner ger mig styrka, typ unga tjejer som gör coola grejer. 

Är det där du hämtar inspiration? 

– Ja verkligen! Jag hämtar inspiration ifrån sånt som får mig att känna. Jag har lyssnat mycket på Enya och kollat på dokumentären om Nicki Minaj-doku som får mig att känna massor. Jag liksom fyller på med känslor, så funkar inspiration för mig. Det kanske inte hörs i musiken men jag kan hitta inspiration i till exempel en Whitney Houston-video och sen skriva en låt om ångest. Även om jag inte känner ångest just då. För när jag skriver känner jag mig jättestark. Jag utgår ju ifrån ett rum som är starkt. 

Min Stora Sorg känns som en väldigt tydlig persona, hur uppstod hon?

– Jag hade en tanke om att göra något större än bara musiken och jag ville verkligen satsa på scenframställningen. Jag ville våga låta det vara vackert. Jag var väldigt sugen på den grejen, att få vara vacker. Jag har aldrig sminkat mig själv och eftersom jag var så sen med det så jag har inte vågat börja. Det känns så fånigt att sätta igång nu liksom. Så jag ville överdriva och ta det fullt ut. 

Den skönheten är ju väldigt skarp och hård, och iscensättandet är väldigt tydligt. 

– Ja, och vi tar det längre och längre. Att visa upp iscensättandet och det vackra är inte bara vackert utan dramatiskt och överdrivet. Det började med att jag, min stylist och min sambo som är creative director skickade inspirationsbilder till varandra. För att hitta stilen vi ville åt. Jag minns att jag skickade någon bild på den lilla sjöjungfrun, och någon från introt till Beverly Hills 90210. Jag ville komma åt känslan det gav mig. Jag gillade serien jättemycket, framförallt Brenda. Det var så härligt när hon var ihop med Dylan och jag tyckte att hon och Brandon hade en så skön relation. Men det var också förknippat med sån ångest över att varje nytt avsnitt snart skulle vara slut. 

Det sändes väl på söndagar också, det spädde ju på ångesten. 

– Ja, just det. Man skulle till skolan dagen efter. Det går ju inte att titta på den serien nu, den är helt fruktansvärd. Speciell spelet mellan killarna och tjejerna. 

Jag tänker att du är en politisk person. Och att Min Stora Sorg är ett politiskt projekt. I sättet du tar plats på. Jag tänker på utförandet som en politisk handling. 

– Verkligen. Musiken i sig är ju inte det. Vet man ingenting om mig så kan man ändå ta till sig musiken. Den är kärnmässig. Den rör sig kring mänskliga känslor. Fast samtidigt hänger det ju så mycket ihop med den jag är. Och att våga påstå att jag är så här bra och att ta mig själv på så stort allvar som tjej är ju något som absolut inte kommer naturligt så det är ju politiskt i sig. Hade jag bara framfört musik nedtonad vid ett piano, naturligt sminkad, om jag bara använt twitter och instagram till pr hade det kanske varit en annan grej.

Jag har ju valt att vara personlig på Twitter. Det är så ovanligt bland svenska artister, det är bara hiphopare som gör det. Jag gillar ju amerikanska artister som gör så och jag bestämde mig för att tillåta mig att få utbrott på Twitter och skriva om min familj. Hade jag velat vara opolitisk hade jag hade inte kunnat lägga upp bilder på min familj för den i sig är politisk. (Anso är mamma och uppfostrar sina barn kollektivt med sin vän Joanna och respektive sambos).

Din senaste singel får mig att tänka på pengar, hur de påverkar ens mentala hälsa och på hur dyrt det är att jobba med något kreativt. 

– Jag tänker väldigt mycket på pengar. Men också verkligen inte. I perioder har jag inte haft någonting och har varit tvungen att få det att funka men i perioder har jag haft ganska mycket cash och kan ju säga att man mår bättre då. Jag har byggt upp en sån ilska mot folk som hävdar att man inte blir lyckligare av pengar och jag känner bara fuck you, sådär kan man bara säga om man redan har det bra. Man blir visst lyckligare av att kunna resa och göra feta grejer. Samtidigt är det jobbigt eftersom jag är vänster politiskt, att vilja ha så mycket pengar. 

Är det är en motsättning?

– Absolut. Jag skulle verkligen vilja vara miljonär och jag skulle kunna göra osofta saker för att bli det. Det handlar kanske om var jag kommer ifrån med en ensamstående mamma som inte hade något och var extremt ekonomisk. Sen kollar man på tv-serier och lyssnar på hiphop och det är klart att man vill leva ett lyxliv. Men det känns som någonting man inte får prata om.

TILL HAVS. Bon digital. 13.11.11

"DET FINNS JÄTTEMYCKET HOPP!" Arbetaren Kultur. 13.11.08